16.Offerkast
(Bergstrand, 1944:146.)
Det var två pojkar, som blevo oense om en fästemö. Det var en midsommarafton. Gamle kronorättare Vennergren talte om’et. De slogos med lövknivar, och den ene tog livet av den andre. Det var bara den ene som dog. Det var på Frugårds skog, och där är en stor offrater hög. De kastade alltid en björkruska eller grankvist eller furugren på den högen, när de gingo förbi; det har jag alltid brukat göra. Det skall vara till minne.
-------------
Det var en gosse från Tomta och en från Apoteket här. De skulle gå efter löv i skogen en midsommarafton. Uppe vid haget vid Bergsvägen i Frugårds kohage blevo de osams och tog till att skära varandra med sina lövknivar. De dogo bägge två och blevo liggande på var sin sida om haget. Sedan ha de haft det till minne, att de skulle kasta en kvist på den platsen, alla som gingo förbi där. Det skedde före min tid, men rishögen finns allt kvar än.
